Dessa rader är svåra för mig att skriva, för trots att det egentligen inte är ett "farväl", saknar jag er redan allihop!
Jag har tillhört Habo friidrott-04 ända sedan klubbens begynnelse och var en Habo IF:are innan dess. Som Trånghallabo kände jag till en början inte så många, men friidrotten i sig var så rolig att jag ändå ville fortsätta. I Habo friidrott kan man dock inte gå ensam länge och jag kommer fortfarande ihåg den dagen då jag insåg att det inte längre spelade någon roll vem eller vilka som på var på träningen, jag kände allihop! Trivdes väldigt bra med dem dessutom! Från den dagen har Slättens IP känts som ett extra hem och föreningen som en stor, härlig bonusfamilj. Här har jag känt mig trygg och avslappnad, en plats förknippad med skratt och glädje!
"Var dig själv" är något jag genom åren fått höra och vem det är är inte alltid så lätt att veta. Man har olika roller och olika sätt att vara, var man än befinner sig och att vara sitt sanna jag, kräver en enorm trygghet. Jag tror att den jag är i Habo friidrott kanske är det närmsta jag kommer att vara "mig själv" tillsammans med andra och det är för mig det finaste betyg en grupp med människor någonsin kan få!
Just därför känns det svårt när jag nu kommit till en punkt där jag måste lämna tryggheten och söka mig vidare. Eftersom jag verkligen älskar klubben har jag under de sista åren kämpat hårt för att kunna vara kvar, trots att det är flera år sedan jag flyttade till Växjö. Nu har jag emellertid hamnat i en situation där valet står mellan att sluta friidrotta eller att byta klubb. Trots drygt tre tunga år av skador och motivationsbrist känner jag mig ändå inte färdig med mitt friidrottande. Jag vill ge det en chans till och har därför beslutat mig för en omstart i växjöklubben Athletic 24-7. Brorsan tillhör redan samma förening och kommer bli min nya spjutcoach. Dessutom får jag en grupp att träna med, vilket känns fantastiskt motiverade efter att ha tränat ensam så länge.
Jag har nu kört några veckor med dem och det känns både roligt och hoppfullt, samtidigt som det är sorgligt att inte längre få tävla med Habomärket över hjärtat. I mitt hjärta kommer ni dock alltid finnas och vem vet, kanske leder vägen tillbaka så småningom. Tills dess önskar jag er alla lycka till! Inte minst till damlaget som jag kommer heja stenhårt på! Ni är mitt absoluta favoritlag, alla kategorier!😊
Jag kommer alltid se Slätten som "hemma" och klubben som min storfamilj och jag vill tacka er alla, av hela mitt hjärta, för allt roligt jag har fått uppleva med er, allt stöd jag fått, i motgång såväl som medgång, för att jag har fått växa tillsammans med er och utvecklats till den jag är idag. Tack för alla resor och äventyr. Tack för alla skratt, hejarop och träningsvärk. Tack för allt ni lärt mig genom åren och för att jag alltid känt mig så välkommen och trygg med er.
Som sagt, trots att det inte är något farväl ( jag kommer fortsätta komma förbi när jag är hemma, vare sig ni vill det eller inte😉) så saknar jag er ändå och därför säger jag istället: på återseende, mina vänner och träna hårt!
Massor av kramar,
Matilda Elfgaard
